Välkommen hem.
Ibland tänker jag lite för mycket på döden. Jag tänker på vad som skulle hända om Joachim dog, vad som händer när man dör och allt det där. Att jag skulle sakna honom så att jag inte själv vill leva mer.
Men så dyker det upp en tanke och en röst som säger: "Välkommen hem!" För det är så det är egentiligen. Att döden är bara en dörr, och sen sen är man hemma. Det är det som är det viktigaste med döden, vad som händer sedan. Jag tycker det är så vackert i Sagan Om Ringen när Gandalf pratar med Pippin i slutet av sista filmen.
Pippin: "I didn't think it would end this way..."
Gandalf: "End? ... No the journey doesn't end here. Death is just another path... one that we all must take. The grey rain curtain rolls back and all turns to silver clouds.... and then you see it."
Pippin: "What?... Gandalf? See what?"
Gandalf: "White shores.... and beyond... a far green country under the swift sunrise."
Pippin: "Well... that isn't so bad."
Gandalf: "No.... no it isn't..."
Så vackra bilder. Och ord.
Jag känner igen mig.
Fast egentligen har jag aldrig riktigt varit rädd för döden, det ska bli mest bli spännande.
Inte så att jag direkt längtar, men jag olängtar inte heller, det bara blir.
fint!
Himla vackra bilder.
Sen så undrar jag om sidentrosorna vad är det för storlek :)?
Ett väldigt fint inlägg!
Håller med dig totalt, och känner igen mig.
Jag och min rumskompis hade en lång diskussion häromkvällen om vad som händer efter döden och sådär, och det var väldigt intressant, eftersom hon tror att det inte händer nånting och jag tror tvärtom. Men hela diskussionen blir för lång att skriva här, så den får vi kanske ta på riktigt nån gång;)
Kram!
p.s eran nya lägenhet ser underbar ut! den där turkosa färgen i köket vill jag också ha... d.s
Wow.. Vilket vackert inlägg! Du är så vacker. Är du möjligtvis troende på något hörn sådär?
Åh så fint! Men jag är ju lite halvdum, hur ska jag mäta som?
Crazyknas: tack! jag vet inte riktigt vad du menar med troende, men om du menar att jag tror att gud vill vara min vän och att jesus är min räddare så ja, då är jag troende.
Miriam: tack tack tack, för brevet och kommentaren! håll utkik efter ett rött litet brev de närmsta dagarna... kram.
Så himla vackert!
Guds välsignelse
åh, fint! och bild nr 3 är magisk
jag är rädd för döden. faktiskt. men jag kanske blir modigare när det väl är dags kan man hoppas
shakespear sa att det är tur att vi är rädda för döden, annars skulle vi gett upp för längesedan. det kanske är sant. den där guden kanske undanhåller oss det så att vi inte ska springa hem för minsta lilla.
Kram linnea!
Hi! What a lovely blog, i did fall in love with your dress, it's oh, so pretty! Have a nice day!
Eloïse
Underbart. Älskar den filmen
Jag brukar också tänka på det där citatet från Sagan om ringen, när livet känns lungt brukar det hjälpa :)
Dunderbara fotografin!
Hej Linnea.
Jag känner inte alls dig, och råkade egentligen bara halka in på din blog av en slump. Och det är jag glad för, för du verkar vara en otroligt fin tjej. När jag läste ditt inlägg om döden grät jag. Jag tänkte på min mamma, min stora förebild och inspirationskälla, som dog för knappt ett halvår sedan, bara 58 år gammal. Jag tänkte på hur ont sorgen gör i bröstet, hur varje dag är så fruktansvärt tung, men också på hur livet faktiskt går vidare. Trots att jag saknar mamma varje ögonblick, att jag önskar mer än något att jag fick känna hennes underbara värme igen, vet jag att hon är någonstans där hon mår gott nu. Kanske på ett ställe man kan kalla hemma?
Lycka till med bloggandet och butiken, du gör ett jättefint jobb!
